Religion är mer pinsamt än sex

När jag startade denna blogg var det för att ge mig själv ett år att bearbeta mina känslor kring det här med att erkänna öppet att jag är kristen. Hur har jag tänkt mig att det borde bli? Jag har inte för avsikt att gå ut och evangelisera. Däremot skulle jag gärna vilja kunna nämna i förbigående ifall det var något som hände i kyrkan, eller kunna kommentera ifall bibeln felciteras eller kyrkopolitik dryftas i fikarummet på jobbet.

Problemet är ju inte minst att religion är så fördömt pinsamt. Pinsammare än sex, nästan. OK, det går att prata om sex i generella termer, men man går knappast in på personliga detaljer om hur det står till i ens egen sänghalm. Man kan prata om kampanjer mot könssjukdomar, men man pratar inte om vilka man själv har haft (eller frågar ifall någon annan haft!).

Så, i en fikarumsdiskussion skulle det kännas nästan lika intimt och jobbigt ifall någon frågade om jag tror på Gud som det skulle kännas om någon frågade när jag blev av med oskulden. Fast där slutar kanske likheten, för jag skulle förmodligen tackla situationerna på lite olika sätt.

Hur som helst undrar jag ifall jag kan lära mig en lagom nivå att lägga sånt här på. Jag skulle vilja att det var som med somliga homosexuella som lägger sig till med den sociala etiketten "flata" eller "bög" och låter alla känna till den. Så kan man skämta med det och kompisar refererar underförstått till den här etiketten när relaterade ämnen kommer på tal.

Haken är att jag för min inre syn ser mig själv bli ansatt med miljoner hätska frågor av folk som vill att jag ska stå för eller försvara eller motivera alla möjliga saker från häxbränningar till
intelligent design. Jag har varit där förr. Homosexuella eller invandrare, till exempel, råkar inte ut för sånt på grund av sin grupptillhörighet. (Möjligen gör kommunister det -- politik är ibland en bättre jämförelse än sex.)

En gång hamnade jag i ett samtal där alla andra pratade om hur hemskt och dåligt och allmänt vedervärdigt det var med religion i allmänhet och med kyrkan i synnerhet. Efter ett tag samlade jag mig och sade: "Ja, själv är jag ju praktiserande kristen." Samtalet tvärdog och pinsam tystnad vidtog. Vad säger man sen?

Ja ja.

För att ta en lite lättsammare vinkel av detta kan jag rekommendera Elliot's Adult Bible Quiz (aka Passages We Don't Usually Teach in Sunday School). Svaren finns här.