Kristen bokmal

Detta är en blogg om att leva som kristen i en oförstående omvärld och med en skeptiskt sinnad personlighet. Jag som skriver är något så ovanligt som en nutida svensk som går i kyrkan minst en gång i veckan utan att vara anställd eller musiker eller körsångare.

2007-03-01

En lista

Real Live Preacher spyr galla över marknadsföring mot en "kristen publik", och avrundar med sina egna små råd för den andliga resan -- jag gillade listan:

  • Let go of big things and embrace little things.
  • Ignore loud things and listen for quiet things.
  • Put aside obvious things and seek out hidden things.
  • Forget easy things and learn hard and ancient things.
  • Stop saving your life and start losing it.
  • Let your thinking and believing become doing and serving.
  • Quit trying to arrive and become at home on the journey.
  • Lose your road maps and find a wise guide to walk with you.


Jag har någon sorts inre enkelhetsideal. Age quod agis (gör det du gör), i den mening jag läst om hos kontemplativa personer (Merton? Stinissen?): att vara närvarande i det man gör, inte sprida ut sin uppmärksamhet för mycket på dåtid och framtid eller på det som är oviktigt. Man ska nog inte grubbla och gräva ned sig för mycket i ofruktbara tankar.

Det är nog det som är mitt problem. Jag ägnar mig ibland så mycket åt att oroa mig för vad andra ska tänka och tycka att det stjäl hela min energi. Tala om att sätta sig själv i centrum! Att glömma sig själv är att hitta sig själv, säger man ibland. Det är då man är fri att vara i stället för att bara planera för det. Att säga att Gud är större och viktigare, att sätta mig själv i perspektiv, det är rätt nyttigt.