Lite av en nystart

Vad vill jag åstadkomma med denna blogg?

Det som fundamentalt driver mig i de funderingar jag uttrycker här är faktiskt rädsla för andra människor. Jag är rädd för att inte bli tagen på allvar. Att bli avfärdad utan vidare. Jag vill bevisa att jag är en vettig och tänkande människa, som faktiskt mår bra i själ och tanke av att behålla min tro. Jag vill ha respekt och bli behandlad som en värdig samtalspartner.

Allra helst skulle jag förstås slippa oroa mig för sånt alls. Eftersom det nu är så att jag lever i en omgivning där man ofta får höra uttalanden om att religion är korkat, förlegat, fördummande, och så vidare måste jag ändå räkna med att få kämpa lite för att bli tagen på allvar om jag skulle vara öppet religiös.

Näst bäst skulle vara att ha en kort sammanfattning som jag kan dra så att jag bevärdigas med att få komma med i samtalet med min udda ståndpunkt, och sedan att ha tänkt på många infallsvinklar på saker så att jag har argument redo och inte behöver känna mig underlägsen. Inte så att jag vill bli evangelist eller propagandamaskin, jag vill vara beredd att lära mig nya saker även av sådana som är emot sådant jag anser mig stå för. Däremot vill jag veta att jag har ordentligt på fötterna, att jag också har tänkt och inte måste uppfinna allt på stående fot.

Jag har gett mig själv ett år att tänka igenom saker och komma fram till hållbara ståndpunkter. Nu har en stor del av detta år gått, och jag har kommit en bit på väg om än inte hela vägen till att reda ut alla mina tankar och känslor kring detta med att kalla mig kristen. Det återstår dock rätt mycket att reda ut vad gäller begrepp och detaljer.

På många sätt är det faktiskt ganska bra att tvinga mig själv att tänka igenom och reflektera över grunden. Samtidigt har jag fastnat i ett okonstruktivt mönster som handlar om att jag så fort jag känner mig lugn och tillfreds på något sätt måste plåga mig själv genom att läsa ateistlitteratur och fundera över exakt hur mycket ateister måste hata mig, eller i alla fall se ner på mig. Det är vad jag i praktiken ägnar mig åt, och det är ganska löjligt.

Efter att ha talat med min vän Ateisten och börjat inse exakt vad det är han inte förstår med varför man väljer att framhärda i att tro på Gud, och sedan talat med min vän Teologen och fått insikt i hur lite framsteg jag gör vad gäller att själv utvecklas andligen på det här sättet, så har jag bestämt mig för att ta till en lite annorlunda taktik under en tid framöver.

Det där om Dennett och hela köret med den nya ateismen återkommer jag till senare. Nu ska jag ta en månad eller så med en annan infallsvinkel. Jag ska låta bli att möta dem på deras hemmaplan och i stället definiera vad det är för spel jag vill spela och vilka regler som gäller där. Jag ska försöka komma fram till vad jag menar med "religion", "andlighet", "tro" och sådant, och formulera vad det är jag är ute efter, vad jag anser mig syssla med och vad jag längtar efter i praktiken i mitt liv och vad religionen spelar för roll för det.

Kort sagt, jag vill försöka definiera vad det är jag anser att mina religiösa grubblerier handlar om och syftar till.